BLOGG

1. apr, 2020

Det är inte alltid det går som man vill. Hannibal, även kallad Proppen, flyttade även han till en jättetrevlig familj. Tyvärr drabbades ett av barnen i familjen med en kraftig allergisk reaktion och sorgen när dom lämnade tillbaka honom var lika stor som glädjen varit när dom hämtade honom.

Proppen har från första dagen varit speciell för oss, det var han som satt på tvären och därför ledde till att vi fick snitta Edina, han var så att säga först i kön och när han plockades ut var alla först övertygade om att han var död. Men inte då, när vi fick ut valparna som var pigga och mjölksugna var han piggast av alla. Men från första stund har han alltid hetat Proppen.

Några dagar efter det att han kom tillbaka till oss tog jag bort anonnsen och han får stanna här hos oss. Men skulle det dyka upp ett riktigt bra hem så kan jag nog överväga att sälja honom. Han är lite blyg och försiktig så han behöver någon med tid och intresse för att aktivera och socialisera honm.

 

2. mar, 2020

Nu har don sista av valparna också flyttat, det blir lite lugnare men ändå ganska tomt efter dom. Alla har fått goa hem och det ska bli kul att få följa dom på sin väg till vuxna hundar.  Det är en lite speciell känsla att se lyckan hos nya Matte/Husse när dom står med sin valp i famnen, det är värt alla kisstidningar, golvskurande och vakna nätter.

7. jan, 2020

Som bloggare är jag nog rätt usel, ser att jag inte gjort något inlägg sedan i somras, kan ha huvudet fullt av tankar till bloggen men så snart jag sätter mig vid datorn är dom som bortblåsta. Tiden bara rusar iväg, nu är vi inne på det nya året och vi se vad det kan bära med sig. Börjar så smått planera för årets utställningar och eventuella valpar.

Edinas valpar växer så det knakar blir två veckor på torsdag och har nu börjat öppna ögonen. Att i nuläget få till vettiga foton på dom är nästan omöjligt, dom har två lägen antingen vakna och inte still en tiondels sekund eller sovandes som döda sillar, så ni får hålla tillgodo med de foton som finns för tillfället.

Jag kan tänka mig att en del kanske tycker att Frasse var lite för ung att para redan och i sak håller jag med. Anledningen till parningen är att Jag själv ska behålla en valp i just den kombinationen och ville inte vänta då Edina blir allt äldre men nu kommer han få vänta några år på det roliga. Det kommer inte bli helt lätt att välja ut vilken som ska stanna då dom alla är helt underbara. 

Nästa steg är nu att hitta köpare till valparna, att sålla ut vilka som är bäst lämpade för att ha en så pass stor hund. Det är en ras (likt alla storvuxna raser) som kräver en engagerad ägare som lägger tid på uppfostran och socialisering av valpen. Du ska helst bo i hus, gärna ha erfarenhet av rasen eller annan stor hund, och helst inte vara pedant för det ingår både hår och dräggel. En stabil ekonomi är också bra att ha då kostnaden för mat och framförallt försäkringen kan bli ganska hög.

 

23. jul, 2019

Sommaren går fort, alldeles för fort. Det blir heller inte alltid som man tänkt sig, hade tänkt ta valpar på Esther och Benny. Benny är från min andra kull, Deas valpar, och på pappret såg allt perfekt ut, snart 7 år, frisk, sund, HD:A ED:0, snygg med ett fantastiskt temprament och en tikvalp skulle självklart sparas för framtiden. Så tänkte jag, inte dom, tycke uppstod inte så tji fick jag. Så kan det gå, bara att tänka om. Vi får väl se till hösten/vintern när det är dags för löp igen.

Min lilla Italienare växer så det knakar, han är en riktig goding med förkärlek för skor. Hade nästan glömt hur det är att ha en valp med smak för skor. Frasse har aldrig varit sugen på att tugga skor där är det bara vattenlek som gäller, riktigt lycklig är han när vi går ner till sjön så han kan simma och leka i vattnet så mycket han vill.

4. jul, 2019

Efter lång väntan var det äntligen dags att hämta vår Diezel så på torsdagen förra veckan gav vi oss av mot Tyskland. Den ursprungliga planen var att mötas i Berndorf Luxenburg men ändrades till Offenburg i Tyskland istället. Med 33-gradig värme kändes det inte så intressant att ta med valpen på utställningen heller så vi beslöt att hoppa över WUSB. Efter många mil mötte Fabrizio oss på vårt hotell i Offenburg, valpen var precis lika go som han sett ut på bilderna. 

Resan hem gick jättebra, Diezel sov lugnt i bilen och vid hotellövernattningarna skötte han sina business ute, inte en ända olycka inne. Alltid lika intressant när man ska passera gränsen med hund, mellan Tyskland och Danmark fick vi visa pass för både oss och hunden men vid infarten till Sverige vinkades vi bara förbi fast hunden väl syntes utifrån, så mycket för gränskontrollen till Sverige.

Tycker faktiskt att det är rent ut sagt uselt 😠

 

I vår har Doris flyttat, det var inte helt lätt att lämna henne ifrån sig men hon har fått ett underbart hem där hon alltid får vara medelpunkten. Goda vänner hade mist sin Sankt Bernhard, saknaden och tomheten var stor, en tomhet som nu Doris nu fyllt med glädje.